Det där med att förbjuda mobiltelefoner…

Som förälder, skolmänniska och vuxen anser jag mig ha en skyldighet att försöka förstå vilken vardag våra barn och ungdomar befinner sig.

Jag har allt mer och mer börjat avsky uttrycket ”de lever i en annan värld” som man ibland kan höra om våra ungdomar. Vi lever alla i samma värld men vi vet, kan och förstår olika om olika saker.

När jag var 14-15 år och kom hem från skolan på eftermiddagarna så ringde jag bästisen, pratade en halvtimme, bestämde att vi skulle ut o gå en runda (för att kunna prata mer). Ofta träffade vi något kompisgäng vid den lokala lilla kiosken och hängde där en stund för att sedan gå hemåt och och sedan sågs vi inte förrän dagen därpå i bussen på väg till skolan. Vissa dagar hade vi väldigt mycket som behövde diskuteras (läs: ältas) och då pratade vi ännu mer i telefon… Min mamma kunde aldrig förstå varför vi behövde prata i telefon hela tiden när vi umgicks hela dagarna i skolan… Men det var så vi gjorde då, 1992 (20 år sen…)
Någon som känner igen sig?

Denna beskrivning tror jag knappt skulle kunna stämma in på någon ungdom idag, när det gäller de sociala kontakterna/umgänget. De allra flesta har idag en mobiltelefon och med hjälp av dem har de kontakt med ett enormt många människor på många olika sätt. De kan dela med sig av tankar, statusuppdateringar, bilder, filmklipp och även ta del av andras. Och detta bara med hjälp av den lilla mojängen ”mobiltelefon”. De bär med sig telefonen överallt och är ständigt uppkopplad.

Jag kan inte låta bli att bli fascinerad av ungdomars vardag idag, vilka möjligheter som finns att ta del av världen och att kunna interagera på så många olika sätt. Jag funderar mycket hur vi i skolan tänker kring detta. Jag anser inte att vi kan bortse från att använda oss av t ex mobilen i undervisningen, i lärandet. Tyvärr hör jag allt mer ofta att lärare (och även föräldrar) vill förbjuda mobiltelefoner i skolan.

Jag kan se att det kan finnas faror (nätkränkningar, otäcka vuxna som lurar osv) men detta får inte skapa förbud eller annat. De allra flesta elever vi har kan netetikett och klarar det alldeles utmärkt.  Vissa människor anser oxå att mobiltelefoner stör undervisningen och arbetsro. Jag får rysningar av detta tänk.
Istället för att förbjuda behöver vi i skolan bli bättre på att utbilda eleverna i nätetikett och hur mobilen kan vara ett stöd i lärandet. Gällande nätetikett finns det finns många färdiga, gratis koncept med lektionsshandledning för alla att ta del av, t ex Surfa lugnt.
Lärare har, genom mobiltelefonerna, fått konkurrens om uppmärksamheten i klassrummet. Detta måste vi i skolan möta, inte genom förbud, utan genom att förstå och använda mobilerna som en resurs. Det ställer högre krav på läraren, att kunna engagera och motivera eleverna. Lärarens ledarskap blir otroligt viktigt.
Eleverna har ”hela världen i fickan”. Ska vi stänga oss inne och isolera oss från omvärlden? Vi har ett uppdrag, utifrån Eu’s nyckelkompetenser, att eleverna ska utveckla digital kompetens. Det rimmar illa med att förbjuda mobiltefonen utifrån det. Det rimmar även illa, att utifrån Lgr11, förbjuda mobiltelefoner.

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola
– kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande

Alla i skolan har alltså ett ansvar att eleverna ska använda modern teknik som ett verktyg. Ett förbud mot mobiltelefon är inte att ta ansvar för att eleverna ska lära sig använda telefonerna.
Jag utgår i från att man kan lära sig genom att samtala om saker istället för att förbjuda. Diskutera med eleverna. När, var, hur kan mobilerna vara en tillgång i undervisningen? Varför är de en tillgång?

Jag avskyr förbud!

Jag tillhör de många vuxna som har ett stort intresse i det digitala, både i jobb och privat. När barnen var små bloggade jag för att släktingar skulle kunna ta del av vår vardag, jag satt på forum och diskuterade, jag googlar när jag vill veta saker (på gott o ont för en hypokondriker som mig), jag handlar på nätet, jag sköter bankaffärer på nätet, skriver statusuppdateringar, jag följer bloggar, jag använder recept från nätet, instagrammar, läser nyheterna på nätet, jag kollar film och föreläsningar på nätet och mycket annat. Internet är en självklar del av min vardag och levande. Om jag skulle bli fråntagen det av min chef vill jag inte ens tänka på vad konsekvensen skulle bli.

Jag använder internet för att fortbilda mig och hålla mig uppdaterad kring vad som händer i skolvärlden och dess forskning.

För mig är min internetanvändning en del av mig och mitt liv som jag varken kan eller vill vara utan.

Varför ska vi under elevernas skoldag och undervisning utestänga oss från internet och sociala medier? Gör det till en del i undervisningen, hur kan mobilerna vara en resurs för ett ökat lärande utifrån de förmågor och kompetenser som eleverna ska träna och utveckla?

****

Jag ser framemot att vi i skolan blir allt bättre på att dra nytta av elevernas internetanvändning och är övertygad om att vi då skapar en större motivation och lust hos eleverna (vilket i sin tur gynnar deras lärande).

Over and out för denna gång

/ Lina

 

Surfa lugnt

20130627-115646.jpg

Surfa Lugnt vill inspirera oss vuxna att på ett positivt sätt engagera oss i ungas nätvardag.

Så här skriver de på sin hemsida:
Surfa Lugnt har funnits sedan 2005, och vi arbetar för att unga och vuxna ska mötas i och kring nätvardagen precis som vi gör i den fysiska vardagen. Fotbollsträningen, Facebook, centrum, skolan eller MSN – det är ingen skillnad. Alla är mötesplatser för aktiviteter och social interaktion, och hänger ihop.

Surfa Lugnt vill ta vara på allt positivt som finns i ungas internetanvändande – som engagemang, kommunikation och kunskapsutbyte – och samtidigt ge vuxna mer kunskap att hantera fallgropar på nätet som till exempel mobbning och integritetsfrågor.

Kloka tankar till oss vuxna gällande sociala medier

På SVT finns ett nio minutersklipp med Johnny Lindkvist från Friends. Han jobbar bland annat med Surfa Lugnt.
Klippet hittar du här.

Vi vuxna behöver känna till och förstå hur sociala medier fungerar, med det inte sagt att vi behöver ha konton överallt där våra barn/ungdomar finns. Johnny L ger många kloka tips till oss vuxna/föräldrar/skolfolk. Titta på klippet!