Vill jag vara en elev på mina lektioner?

Jag minns inte riktigt var jag läste denna frågan, den kan ha dykt upp i Twitterflödet. Tack vare Twitter har jag hunnit funnit källan till frågan – inlägg hos Anne-Marie Körling.

Vill jag vara en elev på mina lektioner?

Det är en fantastiskt fråga på många sätt. Det är några år sen jag själv arbetade som lärare och jag kan inte komma ihåg att jag funderade över denna fråga. Jag funderade mycket på om eleverna skulle gilla innehållet och arbetssätten vi använde men jag tog aldrig riktigt deras perspektiv, eller rättare sagt jag tänkte mig inte in i deras situation, hur det kändes att vara elev på mina matte- och NOlektioner, att sitta i mitt klassrumm och att vara en del av något som jag regisserade. För visst är det så att lärare är regissörer. ”Regissör är den person som utövar regi. Ordet regi kommer av latinets rego som betyder ungefär styra, leda” källa: Wikipedia. Mina elever fick vara med och ha inflytande och påverka men nu i efterhand så känner jag att det blev aldrig viktigt på riktigt.
Jag önskar att jag hade insett min egen betydelse i min roll som lärare och iscensättare för elevernas lärande. Jag önskar att alla lärare inser sin egen betydelse som regissörer i klassrummet för elevernas lärande.

Lite då och då hör jag lärare som säger ”allt i skolan kan inte vara roligt” . Vad ligger bakom ett sådant uttalande? Jag har jättesvårt att tänka så och att förstå det. Tänker jag som lärare att nu ska jag planera tråkig undervisning och tråkiga lektioner? Tänker jag att nu ska eleverna ha tråkigt en stund? Tänker jag på hur det skulle kännas att vara elev i ett klassrum där läraren tänker att nu ska vi ha det tråkigt, för allt kan minsann inte vara roligt? Eller vad står bakom dessa två ord, roligt och tråkigt?
Ordet roligt nämns inte i läroplanen. Däremot nämns lust att lära, kreativitet, nyfikenhet, skapande arbete och lek i vår läroplan. Vad betyder det att något ska vara roligt?
Som sagt, fundera återigen, vill jag vara elev i mitt eget klassrum. Vad planerar jag för i mitt klassrum?

Om du sitter på en föreläsning som du tycker är tråkig, vad gör du så som deltagare? Börjar du engagera dig, ställa frågor, skriva ner reflektioner och verkligen påbörjar ett lärande? Eller börjar du planera middagen, kolla mailen, prata med grannen bredvid?
Vad gör våra elever när de får känslan av att nu är det tråkigt? Lär de sig då? Utvecklas de mot målen då?

När du kollar tv-tablån, tänker du då, nu ska jag ta och välja det program eller den film som verkar riktigt riktigt tråkig? Eller det kanske var en dum liknelse. Tv-tablån väljer vi ju själva från men eleverna kan inte göra något val. De har ett schema fullt av lektioner och de måste närvara på dem allihop, annars får de registrerad frånvaro som syns i terminsbetyget.

Återigen funderar jag över orden tråkigt och roligt. Hur hänger elevernas motivation ihop med tråkigt och roligt?

Jag skulle vilja ta bort dess två ord helt och hållet för de ställer till det. Eller hur ska man tänka, kan man likställa roligt med lustfyllt? Vad blir då tråkigt? Att inte vara lustfyllt? ”Olustigt”? Vill jag som elev gå på lektioner, kommer jag att lära och utvecklas på lektioner som är ”olustiga”? Vad betyder det att känna lust? Vad tänker du?

Det finns lärare som planerar fantastiska lektioner, som engagerar och motiverar elever och som skapar lust att lära. Hur tänker dessa lärare kring roligt och tråkigt? Eller ställer de sig kanske frågan:

Vill jag vara en elev på mina lektioner?

****

Detta är ett av många inlägg kopplat till #blogg100

Advertisements

3 thoughts on “Vill jag vara en elev på mina lektioner?

  1. Jag som arbetar på lågstadiet får ofta lära eleverna att lära. Det är jobbigt och ibland tråkigt för dem. En del elever vill ha färdigtuggat som de bara kan svälja. Det är en arbetsam och tråkig process innan de upptäcker glädjen i att lära sig, att upptäcka, att utforska och fördjupa sig. Läsa är en sådan sak alla måste kunna, ett verktyg som hjälper dem under resten av skolgången. Men att komma till ett läsande för att lära, av lust och nyfikenhet , det är en tuff process. Så ja, ibland får mina elever ha tråkigt för att sedan ha upptäckt lusten, nyfikenheten och kreativiteten.

    • Tack för att du delar med dig. Jag tänker att barn lär sig hela tiden, men sedan finns det viss studieteknik som kan vara bra att behärska. Ibland får jag känslan av att vi ser på lärande olika, utanför skolan och i skolan. Funderar återigen på vad vi lägget i ordet ”tråkigt”. Om man har målet klart för sig och det innebär arbete och ansträngning för att komma dit, måste man då tänka att det är tråkigt?

      • Tyvärr har allt för många barn för stor frihet att bara göra det som är roligt och enkelt istället för att det oxå ställs krav och de ska göra det de utvecklas av. Det upplevs från barnets sida som arbetsamt och tråkigt men vi vuxna vet att de måste genom det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s